140806 - 17 dagars drömsemester.

Nu är vi på väg hem från Stockholm, den här semesterns sista utflyktsmål, och imorgon är jag tillbaka på Liseberg igen. Det känns såklart fint, men på samma gång lite knasigt efter att ha varit ledig hela sjutton dagar i sträck. Precis som förra året har jag haft en såndär drömmig semester som man nästan inte kan förstå är sann.

Att vakna bredvid Sofia varje morgon, äta långfrukost med kaffe, frallor och hela köret över Borås Tidning på altanen, gå ner på bryggan och ta ett morgondopp, lyssna på podcast på gräsmattan eller läsa en bok på bryggan, dricka eftermiddagskaffe vid de vita trädgårdsmöblerna, tvätta håret i sjön, cykla till stan för att äta middag medan solen går ner, ta en kvällstur med båten på en alldeles spegelblank sjö, nattbada, dricka egengjorda sommardrinkar, spendera nätterna med att titta på svenska deckare tätt ihop och kanske åka på någon utflykt när rastlösheten kryper sig på. Att vara samlad hela familjen igen - varje dag, dygnet runt. Kan inte tänka mig ett enda sätt som skulle vara bättre att spendera sin sommar på.

140803 - Ifall vi stannar tiden prick still

Augusti och tre dagar kvar på semestern, vilket betyder att den här sommaren är farligt nära att ta slut. Och jag får ont i magen när jag tänker så. Den här sommaren skulle ju inte ta slut. Vi sa ju det. Visst gjorde vi? Visst var vi överens om att just den här hösten skulle vänta med att dyka upp? Det där med att antagningsbeskedet kom gjorde mig visst inte så mycket klarare ändå. Tredje reserv på masterprogrammet och jag undrar alltså fortfarande vart jag ska ta vägen i höst. Fortsätta plugga? Jobba? Eller kanske bara fly iväg? Undrar vem det är som vet egentligen. Kanske jag på onsdag, när andra antagningsbeskedet tydligen kommer ut. Annars antar jag att det bara är att fortsätta vänta och se. Förr eller senare måste väl den där uppenbarelsen komma ändå? Och medan vi väntar kanske vi bara kan stanna tiden lite prick still ändå och liksom vägra låta sommaren ta slut?